Rekordmara för Fredrik Borgström - läs hans berättelse

AOK hade 2 representanter med i årets Stockholm Marathon. Bäst tid, och en mycket bra sådan, fick Fredrik Borgström 2.56.42 och placering 199. Är det första gången under 3 timmar Fredrik? Micke Johansson kämpade också tappert och gled in på 5.45.12 med pl

Vi som inte vågade utanför dörren på lördagen kunde följa det miserabla förhållandet i Stockholm via TV:n. Förstår att mång hade det bekymmersamt i regn, blåst o kyla. Hur tyckte ni att det var grabbar?

Ja, det blev ett pers igen. Jag har förbättrat tiden varje år sedan jag sprang första gången 2008. Första två åren förbätrade jag mig med fyra minuter. De två sista åren har jag förbättrat mig totalt 20 minuter. Det är lustigt hur kroppen svarar på träningen från år till år.

När jag vaknade i lördags morse och såg vädret fick jag inga förhoppningar om några rekordtider precis. Det blåste rejält och regnet ville inte göra något uppehåll. Det och att temperaturen var mellan 3 och 6 grader gjorde att man funderade på om man skulle plocka fram skidkläderna istället för löpkläder.

Eftersom våren har varit som den har varit och att jag bara sprungit två pass i shorts och t-shirt så hade jag vanan inne att springa med underställ. Jag valde dock shortsen framför tightsen p g a regnet.

Blöta tights är värre än barbent. Kylan står man pall eftersom man rör sig.

Första gången i startled B + att alla gömde sig för regnet gjorde att jag hamnade långt fram i starten. Min plan var att springa med farthållaren för tre timmar och om jag sedan kände mig pigg så skulle jag gå ifrån på andra varvet för att klara måltiden under tre timmar. Som vanligt ändrade jag taktik direkt efter startskottet. Jag såg att farthållaren låg efter nerför Valhallavägen. Då beslutade jag mig för att försöka hålla mig mellan 4.10 och 4.15min/km och se hur långt det skulle räcka. Kylan och regnet kändes helt ok i början och även blåsten eftersom man kunde springa och "gömma sig" bakom löpare som låg framför. Värst blåste det ute på Gärdet, Södermälarstrand och uppe på Västerbron. Där sägs det att det var vindstyrkor upp emot 15m/s. Det låg många kepsar utmed dessa sträckor.

Jag varvade på 1.28.01 och sprang i mål på 2.56.42. Jag tappade 41 sek på andra halvan så jag är väldigt nöjd med att jag höll mitt tempo hela vägen.

Placeringen är jag också väldigt nöjd med då jag kom bland de 200 första (199). Med den palceringen får jag nästa år byta om på stadion med de stora (eller små) grabbarna...;-)

Den jobbiga upplevelsen kom dock efter duschen. Eftersom jag var så nedkyld fick jag köldfrossa när jag började att tina upp. Jag har aldrig skakat så mycket som jag gjorde då. Det gick inte att få kroppen still.

Jag kunde inte få på mobilen för fingrarna träffade inte rätt på displayen och när jag tog en kopp kaffe skakade jag ur halva koppen innan jag greppade koppen med båda händerna. Jag läste senare på Stockholmmarathons hemsida att sjukvårdarna tagit hand om löpare som haft kroppstemperaturer ner mot 30 grader.

Den svenska sommaren är minst sagt varierande. 2008 var det värmerekord på maran (28 grader) och nu var det köldrekord (3 grader). Detta på ett lopp som går av stapeln samma tid varje år.