Min dag i skogen - kåseri av Kennet Östman

Kennet Östman hade en tuff dag i Ludvikaskogen i lördags. Ta del av hans välskrivna rapport/kåseri.

MIN DAG I SKOGEN      2010-09-11

Efter lördagens tävling undrade Lovisa om jag är inne i en svacka? Bedöm själva!
Från start till 1:an o 2:an hade jag sällskap med Johan, så det gick skapligt, hade nog gått bättre om vi varit överrens. När jag kom till 3:an var jag nöjd trots getingsticket jag fått i v armbåge, men där hade ingen varnat för getingar. Enligt varningarna fanns det nu anledning att vara rädd för getingar, men träffade inte på någon och det gick bra till 4:an o 5:an.
Mellan 5 o 6 rasslade det till i buskarna och ”ögonen” var borta. Har kommit på att jag ser bättre på kartan med glasögon, men nu var det klippt! Som tur var hittade jag dom efter en stunds irrande och tog mej till 6:an.
Till 7:an kände jag att jag var på G igen! Lite konstigt vägval till 8:an, men med lite hjälp av Johan kom jag dit.
Sen… var cirkusen igång! Utan biljett åkte jag gratis i både pariserhjul och berg o dal bana. Efter att ha utforskat alla stigar som fanns dök till min glädje Ståhl upp!
– Var är jag någonstans?
– Här! pekar han i farten och sen var han borta!
– Jo, tack, tack, det hade jag varit länge.
Efter ett tag… dyker det upp en annan orienterare som inte hade fullt lika bråttom.
– 9:an here I come! trodde jag.
Stigkorsning… valde fel! Borta igen!
Efter några 100 m kändes det inte bra… måste nog vända?!
Efter lite hjälp från en annan klubbkamrat springer jag vidare och Johan blir åter min räddare i nöden och jag kunde stämpla 9:an.
Till 10:an träffade jag Frida och hon visade fel på kartan, så då visste jag inte vad jag skulle tro. Vid det här laget litade jag inte ens på kompassen längre. Hittar 10:an och löper iväg mot 11:an och hittar den (nr 50), men läser fel på definitionen och tror att jag ska ha nr 49 (där jag redan varit) och fortsätter alltså snurra några varv i karusellen.
Frågade några vad de sökte för nummer?
– Nr 50!
–Ja, ja, tänkte jag, den kommer vid nästa kontroll.
Efter ett tag tänkte jag…
- Nej, nu skiter jag i det här, nu tar jag nr 50 och sen mål, så får det gå hur det vill!
– Döm om min förvåning när jag fick godkänt när jag kom i mål… då trillade 50-öringen ner!
Ja, en rolig eftermiddag har jag i alla fall bjudit familjen på när vi gick igenom kartorna!
Vi ses kanske i skogen!

Kennet Östman