Leif Markfjärd rapporterar om framgångar i Veteran-VM

Leif markfjärd har nått fantastiska framgångar i Veteran VM på skidor som gick vid Lugnet Falun under en vecka. Här följer hans rapport. Kommentera gärna artikeln.

Veteran VM

Jag vill först och främst tacka alla som grattat och hållit tummarna. 

Nu är veteran VM avslutat och därmed kan koncentrationen ske mot kommande barmarkssäsong med skärmletande. Jag har genomfört fyra tävlingar under sex dagar, ett ganska tufft program. Alla individuella loppen gick som masstart. Det började med 30 km på lördagen och sen blev det 10 km på måndagen och fortsatte med stafett 4x5 km och för att avslutats med 45 km.

Efter en lite trevande inledning blev det bättre hela tiden och avslutningen med silver på 45 km överträffande alla förväntningarna. I stafetten var jag startman och kom lite taskigt iväg, så det blev att jaga ikapp täten. Väl där blev det lite avvaktande åkning, men när det var 2 km kvar försökte jag hänga av de andra, men jag lyckades inte med det, men jag växlade i alla fall först. Det var överraskande att vårt Svenska lag lyckades ta en 3:e plats. I och med det så blev det en lång väntan på prisutdelningen, men det var det värt.  

Torsdag morgon och åter mot Falun för att genomföra 45 km, 3 varv på en 15 km bana. Banan är tuff med en början med drygt 6 km uppför, det är annat än alla långlopp där det mest är stakåkning. Efter lite vallatest så kan jag lugnt ta mina gamla inkörda Madshus, jag får lätt fäste med de skidorna. Men under glidtestet blev jag huggen i armen med en stav, det var en ur juryn som ansåg att jag inte fick prova skidorna på tävlingsbanan.

Taktiken för dagen var att försöka hänga på tätklungan så länge det går. När väl starten går så tar jag mej snabbt upp till tätklungan, men då är en ryss lite före så jag kör ikapp honom med resten av klungan i släptåg. Vi håller ihop i ca 10 km, då är det en åkare som får en liten lucka och ingen av oss andra vill riktigt ta upp kampen för att komma ikapp. Men när vi åkt ca 12-13 km så börjar farten öka och vi blir tre kvar som håller ihop mot första varvningen. Ut på andra varvet märker jag att de andra släppt så nu finns två alternativ, antingen vänta in de andra för att kunna åka taktiskt eller försöka gå ifrån och se om det håller hela vägen i mål. Jag valde att köra på och det flöt på ganska bra, jag höll undan, men det var inte så mycket mer, vid andra varvningen var jag inte mer än drygt 30 sekunder före trean. Nu börjar jag tvivla lite på om jag ska lyckas hålla undan, men det var då som jag försökte börja tänka positivt och BITA IHOP och det gick bra. Det var en härlig känsla att köra in i mål som ohotad tvåa.

Vi ses och hörs

Scannern